Skomakarens barn går med trasiga skor

Ibland blir även veterinärens djur sjuka. ”Inga problem”, tänker du. ”Du är ju veterinär själv!” Låt mig då berätta en hemlighet för dig. Men först kommer sagan om Tess, veterinärens ledsna hund.

Tess är en snart 6-årig långhårig trefärgad collie. Ja just det, den där med en lång smal nos och mycket päls. Inte riktigt samma variant som brukar spela Lassie i alla Lassie-filmerna (den färgen kallas sobel, medan vår Tess är trefärgad svart, brun och vit). Nåja, Tess har haft lite ont i ett bakben av och till i några månader. Hon har haltat en dag och sen har det blivit bra till dagen efter, så jag har inte gjort något åt det, utöver en dos smärtstillande då och då. Lite typiskt fall av ”skomakarens barn går med trasiga skor”, ”veterinärens hund är lite halt ibland”.

Veterinärens hund, Tess, en trefärgad collie
Collien Tess aka Veterinärens hund

Dålig andedräkt

Hon har också haft lite dålig andedräkt, men utan att vi har sett så mycket tandsten i munnen på henne. Tandstensborttagning eller professionel tandrengöring (PTR), som det heter på korrekt veterinärspråk, görs enligt gällande riktlinjer i full narkos och med en andningstub ner i luftstrupen. Denna andningstub förhindrar att vätska och bakterier från tandrengöringen kan komma ner i lungorna under narkosen. Tidigare gjordes en hel del munsanering, som man kallade det förr, genom att på vaken hund eller oftast sederad, dvs att den har fått en lugnande spruta, skrapa på tänderna för att få bort tandsten och plack. Det blir dock mycket bättre rengjort om hunden är sövd och tänder och tandfickor rengörs med en särskild maskin. För en korrekt utförd tandvård av hund och katt bör man även kunna röntga munnen, precis som vi människor får tänder och tandrötter röntgade hos tandläkaren.

Vi gjorde professionell tandrengöring på Tess för ungefär ett halvår sedan. Detta gjordes på en veterinärklinik i närheten, eftersom jag inte har tillgång till varken tandröntgen eller PTR. Vid röntgen av hennes tandrötter sa kollegan att två av hennes kindtänder i överkäken hade förändringar. Det var (såklart) de två största tänderna som vardera har tre rötter. Kollegan menade på att tänderna behöver dras ut, och det kunde ske antingen på en gång eller om ca ett halvår. Hunden hade ju inga kliniska besvär (inte öm när hon åt, eller andra synliga tecken på tandlossning) så vi valde att avvakta.

Allt på en gång

I onsdags hade det så gått ungefär eller halvår. Samtidigt hade Tess fått en släng av sin bakbenshälta igen. När husse fick bära ner henne från ovanvåningen kände jag att så här kan vi inte ha det. Samma morgon såg vi att hunden hade en tydlig svullnad på vänstra kinden strax under ögat. Hennes tandproblem hade alltså akutiserats, så hon hade fått en rotspetsabscess. En abscess är ett annat ord för böld, dvs det fanns en infektion vid kindtandens rötter. Eftersom tandroten är innesluten av käkbenet och själva tanden sitter ut mot tuggytan har infektionen ingenstans att ta vägen, utan hela området svullnar upp tills det syns till och med på utsidan av kinden. 

Behandlingen av en rotspetsabscess är att dra ut tanden. Precis som professionell tandrengöring görs den här typen av ingrepp i full narkos. Lyckligtvis för oss kunde vi får en tid hos veterinärkliniken redan samma dag.

Hälta och tandvärk

Min kollega tittade på Tess bakben som hade lite ökad värme över knäleden. Han trodde att det kunde vara ett uttänjt korsband som orsakade hältan. För att fastställa om knäleden var instabil gör man en undersökning som kallas ”draglåda”. Då bör hunden vara djupt sederad eller sövd, för att den inte ska kunna hålla emot med musklerna under veterinärens undersökning av leden. Eftersom Tess ändå behövde sövas för att dra ut en tand, passade det ju bra att undersöka hennes ben samtidigt. 

Efteråt fick vi veta att båda de stora kindtänderna i överkäken hade förändringar på tandrötterna. Både tanden med rotspetsabscess och motsvarande tand på höger sida drogs ut. Vidare kunde veterinären konstatera att Tess hade positiv draglåda i vänster knäled, dvs leden var instabil. Korsbandet i leden var inte helt av, men sannolikt uttänjd, vilket är orsaken till att hon har haltat ibland, men sedan blivit bra efter någon dag. Om korsbandet hade varit helt av skulle hon inte ha blivit ohalt mellan varven.

Slutet gott, allting gott

Till slut fick Tess åka med hem efter sin tandoperation. Hon är lite öm i munnen, så hon får smärtstillande varje dag och dessutom är hon ordinerad att äta mjuk mat i minst en vecka. Så det blev burkmat för henne! Och det tycker hon är såå gott!

Knäleden får hållas under uppsikt. Tess är redan helt ohalt igen, så vi avvaktar. Om hon däremot får mer ont, eller hältan kommer oftare och inte vill ge med sig på smärtstillande kan det bli en operation för henne framöver.

Och vad var så hemligheten? Jo, bara för att jag är veterinär betyder inte det att jag kan bota mina egna djur i alla lägen. Alla veterinärer har inte tillgång till alla typer av utrustning, eller ens kompetensen för alla typer av ingrepp eller operationer. Därför behöver även jag vända mig till mina kollegor ibland, när mina djur behöver vård. Det är verkligen tur att de finns! Tack, Växjö Nya Djurklinik!