Fästingsjukdomar

Fästingsjukdomar i Sverige

Nedan finns information om några av de fästingsjukdomar som fästingar i Sverige kan bära på, bland annat bakterien Borrelia burgdorferi, bakterien Anaplasma phagocytophilum och TBE-virus (Tick-borne encephilitis virus).

En ljusgrå fästing i handen på en människa. Det går inte att avgöra om den bär på fästingsjukdomar genom att titta på den.
Fästingar bör du plocka bort så snart du upptäcker dem. Det minskar risken för smitta av fästingsjukdomar.

Borrelios

Vanliga fästingar i Sverige kan infektera både människor och djur med bakterien
Borrelia burgdorferi. Infektion av bakterien är ganska vanligt hos hund, men det är mer ovanligt med sjukdomssymtom som leder till veterinärbesök. Ca 5 % av infekterade hundar visar symtom, och då är de vanligen lindriga.

I de fall sjukdom hos hund uppstår kan den komma lång tid efter infektionstillfället, ibland två till sex månader senare. Borreliainfektion kan orsaka följande symtom:

  • Inga symtom alls eller bara en hudreaktion vid fästingbettet
  • Akut feber, nedsatt allmäntillstånd
  • Plötsliga ledbesvär som kan visa sig som ”vandrande hälta”; det vill säga att hunden visar hälta från olika ben olika dagar.

Samtliga symtom brukar komma plötsligt hos en tidigare frisk hund. Borrelia hos hund brukar inte höra ihop med långvariga tröttshetssymtom, återkommande hälta eller återkommande feber. Borrelios orsakar inte dödsfall.

Diagnos

Eftersom symtom på sjukdom vid borreliainfektion hos hund är ovanligt består diagnostiken i att försöka utesluta andra tänkbara orsaker till hundens symtom. Borrelios är alltså en uteslutningsdiagnos, och den är ofta svår att säkert fastställa. Bland annat kan olika typer av ledinfektioner ge liknande symtom.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Här kan du läsa mer om borrelios hos hund.

Anaplamos

Vanliga fästingar kan infektera både människor och djur med bakterien Anaplasma phagocytophilum. Bakterien har tidigare hetat Ehrlichia equi och Ehrlichia phagocytophila, vilket bidrar till att namnet ehrlichios kan florera istället för det korrekta anaplasmos, som namn på sjukdom orsakad av den här bakterien.

Det är vanligt med infektion av A. phagocutophilum hos hund i Sverige. Det är betydligt mer ovanligt med sjukdomssymtom hos hundarna som leder till veterinärbesök. Hundar får inte återkommande eller kroniska långvariga besvär av anaplasmos och sjukdomen har heller inte orsakat dödsfall.

Det är viktigt att särskilja sjukdomen granulocytär anaplasmos, orsakad av
A. phagocutophilum från monocytär ehrlichios, där orsaken är bakterien Ehrlichia canis. Den sistnämnda är nämligen en bakterie som smittar via den bruna hundfästingen, eller kennelfästingen, som vi normalt inte ser i Sverige. Se lite längre ner på sidan under Skydd mot fästingsjukdomar för resande hundar.

De flesta hundar infekterade av A. phagocutophilum visar inga symtom alternativt tillfrisknar snabbt av sig själva, utan behandling. I en del fall kan veterinären dock förskriva antibiotika, om hunden ha besvärliga symtom.

Hos en i övrigt frisk hund man vid anaplasmos plötsligt se:

  • Feber och nedsatt allmäntillstånd.
  • Smärtande eller ömmande muskler och leder, ovilja att röra sig eller ledsmärta
  • Blodbilden kan vara påverkad avseende mängden röda blodkroppar och olika typer av vita blodkroppar
  • Blödningar i slemhinnor och nos har förekommit, men det är mer ovanligt

Diagnos

Det går att påvisa A. phagocutophilum i blodprov om det är i tidigt skede av infektionen med feber.

Det går också att påvisa antikroppar mot bakterien i blodprov, men det behöver inte betyda att hunden är sjuk i anaplasmos just nu. Antikroppar efter tidigare infektion ligger kvar i blodet under lång tid, och många helt friska hundar kan ha antikroppar i sitt blod. Två blodprover med några veckors mellanrum kan vara nödvändigt, men det kan ändå vara svårt att tolka provsvaren.

Det finns ingen anledning att provta friska hundar, eller hundar utan symtom på granulocytär anaplasmos, avseende antikroppar mot A. phagocutophilum.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Här kan du läsa mer om granulocytär anaplasmos.

TBE

TBE står för Tick-borne encephalitis som på svenska är fästingburen hjärninflammation. Det är en sjukdom som framför allt drabbar människor. Mer information om TBE hos människa kan du läsa på Folkhälsomyndighetens hemsida.

Hundar kan bli infekterade av viruset, men sjukdom till följd av infektionen är ovanligt. Fästingar som bär på viruset kan smitta både människor och djur. Smittan går dock alltid via en smittad fästing; en hund kan alltså inte smitta direkt till en människa eller vice versa.

Olika blodprovsundersökningar från olika länder har visat att så många som en tredjedel och ibland upp till hälften av de friska hundarna hade antikroppar mot TBE-viruset i sitt blod. Det innebär att de någon gång har varit infekterade med viruset.

Beskrivningar av de ovanliga fall då hundar har utvecklat sjukdom till följd av TBE-virus kommer framför allt från Centraleuropa. Dessa hundar har plötsligt blivit mycket dåliga, troligen inom en vecka-tio dagar efter infektionen. Hundarna har fått hög feber, kraftigt nedsatt medvetande, samt kramper och förlamningssymtom. Hundarna har i dessa fall antingen självdött eller blivit avlivade inom några dagar. I Sverige har vi hittills inte sett några liknande fall.

Diagnos

Det finns en rad andra sjukdomstillstånd som ger liknande symtom som de som är beskrivna för TBE-sjukdom hos hund. Vid svår sjukdom som denna sker ofta avlivning och då går det att ställa diagnosen vid obduktion.

Antikroppsprover från friska hundar är inte aktuellt, eftersom det är normalt för en hund att ha antikroppar mot TBE. Om hunden skulle insjukna pga TBE-viruset blir de oftast så sjuka så hastigt att den kanske inte ens hinner bilda antikroppar i blodet.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Här kan du läsa mer om TBE-infektion hos hund.

En brun fästing på ett vitt tyg. Det är svårt att veta om den bär på fästingsjukdomar, men vi vill förebygga fästingangrepp ändå.
Fästingar är obehagliga och genom att förebygga angrepp av fästingar kan vi minska risken för fästingsjukdomar också.

Förebygga fästingsjukdomar är bättre än att behandla

Förebygga alla fästingsjukdomar genom att förebygga att fästingarna biter din hund eller katt. Det finns en rad olika veterinärmedicinska läkemedel med effekt mot fästingar. Man bör dock alltid kombinera behandling med att regelbundet går igenom hundens päls för att ta bort fästingar som har hunnit bita. Om man plockar alla fästingar man ser minskar risken för att den ska ha hunnit överföra några smittsamma fästingsjukdomar.

Vi vill väl alla undvika fästingsjukdomar. Fästingar är obehagliga och vi vill få bort dem från våra husdjur snarast möjligt, även om långt ifrån alla fästingar bär på smittsamma sjukdomar. Det finns flera olika alternativ för fästingrepellerande läkemedel, både receptfria och receptbelagda.

Spot-on-preparat droppas på huden i nacken och eventuellt också på ett ställe längre bak längs ryggen. Det finns också halsband hunden kan ha på sig, som sänder ut det fästingdödande ämnet i hundens fettfilm och päls. Slutligen finns det numera även fästingmedel i tablettform till hund. De senare är receptbelagda, medan flera olika spot-on-preparat och halsband går att köpa på apoteket utan recept.

En anledning till att tabletten med fästingmedel har blivit så populär under senare tid är sannolikt att läkemedlets effekt varar i upp till 12 veckor, vilket är längre tid än för övriga preparat.

Skydd mot fästingsjukdomar för resande hundar

Det är synnerligen viktigt vid utlandsresa till länder i södra Europa att hundar har ett gott skydd mot fästingar. Ju längre söderut man kommer desto större är risken för att hunden får kennelfästing på sig. Denna fästing kallas även brun hundfästing (Rhipicephalus sanguineus på latin). Kennelfästingen finns ännu inte etablerad i Sverige och vi vill helst undvika att den blir det. Vid angrepp av kennelfästingen kan hela hunden bli översållad av fästingar, de kan till och med sitta i stora klasar på huden.

Kennelfästingen finns både i naturen och inomhus. De är särskilt vanliga i kennelmiljö eller stallar för hittehundar. Fästingen trivs inomhus och kan överleva där så länge den har tillgång till hund att suga blod ifrån. Däremot skulle den inte överleva någon längre tid utomhus i vårt svenska klimat. Om fästingen skulle bli befäst i ett hem eller en kennel är risken stor att hjälp från saneringsfirma är nödvändigt för att bli av med den. Under goda livsförutsättningar kan kennelfästingen sprida sig mycket snabbt.

Kennelfästingen kan sprida flera allvarliga fästingsjukdomar, som till exempel babesios, monocytär ehrlichios och hepatozoonos. Detta är sjukdomar vi normalt inte har i Sverige, eftersom vi normalt inte har kennelfästingen här. Du kan läsa mer om dessa sjukdomar på SVAs hemsida genom att följa länkarna på respektive sjukdom.

Skydd mot fästingar före utresa

Du bör ta hjälp av din veterinär att hitta ett lämpligt förebyggande läkemedel som skyddar din hund mot fästingar och andra stickande kryp under utlandsresan. Det är viktigt att påbörja hundens behandling redan en tid före avresan, ifall det tar några dagar innan läkemedlet har full effekt. Kontrollera också alltid hundens päls under resan, och plocka bort eventuella fästingar så snart som möjligt.