Komplikationer efter operation

Det har varit nyttigt för mig att vara matte till en hund som är konvalescent efter en operation. Man får en annan känsla för vilka utmaningar och bekymmer som kan drabba en djurägare. Med facit i hand kan jag ärligt säga att jag har full förståelse för att du tycker synd om din hund som tvingas gå med krage på för att minska risken för komplikationer efter ett kirurgiskt ingrepp eller en sårskada. Det gjorde jag också.

Dumstrut minskar risken för komplikationer

Tess hade blivit opererad på måndagen. Operationen gick bra och hunden fick bra smärtlindring. Trots det var hon en ganska olycklig collie. Hon var nämligen tvungen att ha dumstruten på. Du vet, kragen, the cone of shame, parabolantennen som de måste ha runt halsen för att inte komma åt sitt operationssår.

Trefärgad collie Tess i krage med ett operationssår på vänster knä. Kragen är viktig för att undvika komplikationer från sårinfektion.
Deppig collie som tycker synd om sig själv i plaststruten.

Sårinfektioner är en av de vanligaste komplikationer som kan tillstöta efter en operation. Det är därför det är så viktigt att hunden har kragen på … hela tiden. Argument som ”hon kan inte äta med krage på” håller inte, om du inte vill hålla på med en evig kamp med din hund om att sätta på kragen igen efter måltiden, eller punktmarkera hunden så att den inte börjar slicka på sitt sår så fort den får chansen.

Efter några dagar med kragen på kommer hunden garanterat att klura ut ett sätt att både äta och dricka med kragen på. Se bara till att mat- och vattenskål har mindre dimension än kragen, så att hunden kan trä kragen utanför skålen för att nå ner.

Sömnbrist en annan biverkan

Tess hade svårt att komma till ro och sova de första nätterna. För att hålla henne sällskap valde husse att sova på nedervåningen, eftersom hon inte ska gå i trappor än med sitt nyopererade knä, för att undvika komplikationer i knäleden.

”Traska traska, skrapa, skrapa” lät det hela natten, enligt husse. Tess vandrade nämligen omkring lite oroligt på natten, och skrapade emot med sin krage i golv och väggar, för att hon inte var van vid att ha den. Dessutom hade hon säkert lite ont, trots smärtlindringen, så hon var orolig de första nätterna.

När husse hade fått sova dåligt nere i gästsängen två nätter i rad, ville han sova i sin egen säng. Tess verkade lugnare på kvällen, så vi gick och lade oss på ovanvåningen som vanligt.

Plötsligt vid 2-tiden vaknade vi av att det ylade en varg på nedervåningen. Det var visserligen den natten då fullmånen lyste extra starkt, men Tess har inte visat några varulvstendenser tidigare i alla fall. I själva verket var det en ledsen collie som kände sig ensam och övergiven, så husse traskade ner på nedervåningen och sov resten av natten där med en lugnare collie.

Komplikationer som kan ske

Fyra dagar efter operationen var jag inom en djuraffär i Osby, Animalix. Jag visste ju att det fanns andra modeller på kragar som kanske skulle kännas bekvämare för vår stackars deprimerade collie. Sagt och gjort skaffade jag en vidare krage i skumgummi och kraftigt tyg som är mer öppen och inte paralyserar hunden lika mycket. Jag trodde verkligen att det skulle fungera fint. Man ska dock aldrig underskatta längden på en collienos .

Trefärgad collie Tess med en grå tygkrage runt halsen, som också ska hindra komplikationer i ett operationssår.
Tess med en tygkrage.

Jag tror inte att det gick mer än två minuter där Tess lämnades ensam med sin nya krage förrän det började gå åt skogen. Collien är en långsnokig ras av naturen, och vissa av dem har nog en värre långsnok än andra. På bara ett ögonblick hade hon lyckats bita av tråden till det stygn som var sytt i en fortlöpande teknik, dvs samma tråd sys sammanhållande med bara en knut i vardera ändå. Och vips hade hon trissat upp några centimeter av stygnet och sårkanterna gapade en halv centimeter brett.

Ett operationssår med trasiga stygn där såret glipar med ca 5 mm. Trasiga stygn och sårinfektion är vanliga komplikationer.
Tess trasiga stygn och glipande operationssår.

Ny lagning av sår efter komplikationer

Lyckligtvis hann Tess aldrig göra någon djupare skada på knäleden eller ingreppet som stabiliserar leden, den så kallade fisklinan, utan det var bara stygnen i huden hon hade hunnit ta sönder. Därför gick det relativt enkelt att laga igen. Jag gav henne lugnande och smärtstillande tills hon blev trött och gav lokalbedövning i och omkring operationssåret. Därefter spolade och rengjorde jag såret och sydde ihop det igen.

Till vänster en instrumentlåda med operationsinstrument och till höger Tess bakben med ett nysytt operationssår på vänster knä.
Instrument som använts för att sy ihop Tess operationssår.

Jag sydde med lite grövre tråd och enskilda suturer med en knut för varje stygn. Därigenom blir det svårare för henne att göra någon större skada om hon skulle komma åt såret igen. Eftersom såret hade hunnit bli lite rött och inflammerat la jag på en sårsalva med medicinsk Manukahonung längs med såret och tejpade på kompresser över det. Därefter fick hon hela benet omlindat i bandage som fick sitta i några dagar.

Ett rött bandage på Tess bakben för att skydda såret från komplikationer.
Tjusigt rött bandage på Tess bakben.

Otack är världens lön

Tess var återigen en grinig, olycklig och deprimerad collie. Jag har full förståelse för er djurägare som inte riktigt känner igen era hundar när de har ont och har fått lugnande för att få ett sår omskött. Tess var grinig som en alligator med tandvärk! Jag fick knappt röra vid henne efteråt utan att hon nafsade åt mig, och blickarna jag fick var inte snälla. Hon var inte särskilt tacksam för att jag hade lagat henne igen.

Efter den kvällen har det lyckligtvis gått på rätt håll. Bandaget togs bort efter några dagar och såret har sett fint ut hela tiden efter det. Och kragen, den har fått vara på, natt som dag. Hellre en frustrerad hund än komplikationer i såret.

Du som följer Vetmobilen på Instagram och Facebook har under veckan fått se rörliga bilder i våra händelser där du har kunnat följa hur hennes hälta har minskat något och hon rör sig bättre och bättre. Det är givetvis en bra bit kvar innan hon är helt bra, och vi ska utöka träningen successivt så att hon får bättre stabilisering av knäleden även av sin egen muskulatur. Snart är det dags att plocka bort stygnen. Följ fortsättningen i nästa blogginlägg!

Om du inte redan följer oss på sociala medier är du välkommen att göra det. Följ länkarna till Vetmobilen på Instagram och Facebook. De öppnas i en ny flik.

Via knapparna nedan kan du läsa mer om Septemberkampanjen via den gröna knappen till vänster eller boka tid direkt via den lila knappen till höger. Välkommen!

Vänliga hälsningar,
Agneta Andersson
Vetmobilen