Leptospiros

Leptospiros är en sjukdom orsakad av bakterien Leptospira som i sin tur finns i en mängd olika varianter, så kallade serovarer. Sjukdomen finns över hela världen och bakterien trivs bättre i varmt och fuktigt klimat än i kallt och torrt. Infektioner och utvecklande av sjukdom är vanligare i varmare klimat.

Leptospiros är relativt ovanligt i Sverige, men sjukdomsfall förekommer i södra Sverige och i våra grannländer söderut. Infekterade hundar kan sprida bakterien via urin och dessutom trivs den i vattenrika miljöer. Leptospira-bakterier kan smitta mellan flera olika djurslag; råttor kan ha smittan och sprida den vidare med sin urin. Dessutom är sjukdomen en zoonos, det vill säga den kan smitta från djur till människa. Du kan läsa mer om det på SVAs hemsida här.

En bild på råttor vid en port. Till höger en bild på en hund med vatten i bakgrunden. Leptospiros kan spridas av råttor och trivs där det finns vatten.
Råttor är en viktigt smittspridare för leptospiros. Likaså trivs bakterien där det finns stillastående vatten.

Symtom på leptospiros

Det finns lindriga fall och mer allvarliga fall. Vid lindrig infektion av leptospiros får hunden mycket milda eller inga symtom alls. Vid allvarlig infektion kan det bli livshotande. Det kan uppstå kroniska, kvarstående skador i framför allt njurarna och levern. Det är inte vanligt med så svår sjukdom i Sverige.

Typiska symtom på leptospiros innefattar slöhet, feber och kräkningar. Hunden kissar och dricker mer än normalt och kan vara ovillig att röra sig. Ibland kan man se blödningar, i form av röda fläckar i munslemhinnan. Det finns också rapporter om allvarliga lungblödningar från fall i andra länder.

Leptospiros kan smitta via urin och vatten

Ett smittat djur utsöndrar bakterier med urinen. Utsöndringen kan ske av och till under lång tid, flera veckor. Det kan finnas symtomfria smittbärare och även vaccinerade hundar kan bli infekterade och sprida bakterien vidare. Många hundar på liten yta, till exempel vid hundutställningar eller i kennelmiljö kan vara en ökad risk för smittspridning via urinen.

Vilda gnagare är viktiga för smittspridningen. Hundar som vistas i miljöer där det finns infekterade gnagare och gärna varmt, stillastående vatten kan ha en ökad risk för att bli smittade. I områden där leptospiros är vanligt kan det vara en säsongssjukdom som blossar upp till utbrott under de varma månaderna under sensommaren-hösten, och gärna efter perioder med riklig nederbörd.

Om en hund har visat sig vara infekterad med leptospiros bör man se till att den inte kissar där andra hundar rör sig.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Här kan du läsa mer.

Vaccination mot leptospiros rekommenderas vid utlandsresa. En kattunge och en valp i övre delen av bilden, en vaccinationsspruta i den nedre delen.
Skydda din hund mot allvarlig leptospiros genom vaccination. Katter vaccineras generellt inte mot det.

Vaccination framför allt vid utlandsresa

Det finns ingen allmän vaccinationsrekommendation mot leptospiros idag. Sjukdomen dyker dock upp lite då och då, så i samband med utbrott kan det lokalt rekommenderas att vaccinera alla hundar även mot leptospiros.

Eftersom leptospirabakterierna trivs i varmare och fuktigt klimat är det klokt att vaccinera hunden inför en utlandsresa till varmare länder. Rekommendationen är att vaccinera inför resa även till våra grannländer i söder, som Danmark.

Man ska vara medveten om att vaccinering inte ger ett 100 %-igt skydd från infektion. Vaccinationen rekommenderas för att minska risken för den allvarliga och livshotande varianten av leptospiros.

Kennelhosta

Kennelhosta är ett begrepp man använder för sjukdom som påminner om kikhosta hos hund. Det är flera olika smittämnen involverade. Typiska sjukdomstecken är akut hosta och hostattacker. Vissa hundar hostar tills de klöks eller får kväljningar och det kan komma upp vitt slem. Därför kan det vara lätt att tro att hunden har satt i halsen. Ofta har hunden lite feber tidigt i förloppet.

En kull med grå valpar av någon ras med halvlång päls. De sitter i en korg av rotting. Skydda dem från kennelhosta genom vaccination.
Flera olika smittämnen ingår i kennelhosta. Skydda valparna genom att vaccinera alla hundar i deras närhet, och även dem själva vid 8 och ca 12 veckors ålder.

Flera olika smittämnen vid kennelhosta

Det är flera olika virus och bakterier inblandade i kennelhosta. Hundens parainfluensavirus typ 2, hundens respiratoriska coronavirus och bakterien Bordetella bronchiseptica kan var för sig orsaka kennelhosta hos hund.

Likaså har man hittat hundens adenovirus typ 2, hundens herpesvirus typ 1, flera mykoplasma-arter, streptokocker, pasteurella-arter, koliforma bakterier och pseudomonas-bakterier hos hundar som hostar. Då kan de dock vara en sekundärinfektion eller ett bifynd som inte direkt har med sjukdomen att göra.

Hundens parainfluensavirus typ 2

Hundens parainfluensavirus typ 2 (CPiV-2) orsakar vanligen en ganska lindrig inflammation i hundens övre luftvägar. Viruset är mycket smittsamt och kan snabbt orsaka utbrott av kennelhosta. Inkubationstiden är 2-8 dagar, och hunden utsöndrar virus under den första veckan av hosta.

Hundens respiratoriska coronavirus

Hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) infekterar också de övre luftvägarna och ger milda luftvägssymtom som nosflöde, nysningar och hosta. Inkubaktionstiden är 1-5 dagar. Hunden kan smitta i 6-16 dagar efter att den blev infekterad själv.

Bordetella bronchiseptica

Bordetella bronchiseptica är en bakterie som kan finnas även hos friska individer. Den kan dock orsaka symtom på kennelhosta framför allt hos unga hundar. En smittad hund kan utsöndra bakterien från de övre luftvägarna i 3-4 månader efter infektionen. Hundar som genomgår infektion utvecklar antikroppar inom en vecka, men nivåerna av antikroppar minskar ganska snabbt igen.

Hundens adenovirus typ 2

Hundens adenovirus typ 2 (CAV-2) är nära släkt med det virus (CAV-1) som orsakar smittsam leverinflammation (HCC) som vi har skrivit om tidigare. CAV-2 angriper dock huvudsakligen luftvägarna istället. Enbart infektion med CAV-2 ger vanligen inga tydliga kliniska sjukdomssymtom men kan ge förstorade tonsiller och förändringar i lungvävnaden. I 8-9 dagar efter infektionen utsöndrar hunden virus.

Vaccin mot CAV-2 finns i DHPPi-vaccin, vilket ger vaccinationsskydd mot både CAV-1 (HCC) och CAV-2, eftersom de är så nära besläktade.

Hundens herpesvirus typ 1

Hundens herpesvirus typ 1 (CHV-1) angriper också övre luftvägarna hos hund, men orsakar vanligen inte tydliga kliniska symtom. Man anser inte längre att CHV-1 orsakar kennelhosta, men viruset kan ge en dödlig infektion hos nyfödda valpar. Om smittan finns i en uppfödning kan det orsaka stora problem. Du kan läsa mer om hundens herpesvirus på SVA:s hemsida.

Kennelhosta mycket smittsamt

De vanligaste infektionsämnena vid kennelhosta (CPiV-2, CRCoV och
 Bordetella bronchiseptica) smittar framför allt vid direktkontakt nos mot nos, eller via hosta/nysning. Vattenskålar, leksaker och föremål hunden tar i munnen kan också sprida smittan vidare.

Hundar som deltar i tävlingar eller är på hunddagis löper en större risk att bli smittade av hundens parainfluensavirus typ 2 än hundar som inte gör det. Däremot verkar risken för att bli smittad av Bordetella bronchiseptica vara lika stor för hundar som är på tävling/hunddagis jämfört med de som inte är det. B. bronchiseptica överlever längre i miljön och en smittad hund sprider smitta under längre tid jämfört med en hund smittad av CPiV-2.

En hund som har haft kennelhosta är inte skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle. Antikropparna som den hunden bildar varar inte livslångt.

Ska hunden stanna hemma?

Om hunden får symtom på kennelhosta som akut hosta och/eller ökat nosflöde och nysningar bör den inte träffa andra hundar. Den bör inte heller vistas i miljöer där många hundar rör sig. Hunden bör stanna hemma från hundklubb, hunddagis eller hundpensionat i två veckor från när hostan började.

Vissa hundar kan hosta längre tid än så. Under förutsättning att hunden mår bra i övrigt och inte har feber finns det inga vetenskapliga skäl till att den ska vara hemma. Om hunden däremot har långvarig hosta och samtidigt feber och nedsatt allmäntillstånd bör den vara fortsatt isolerad från andra hundar.

Om din hund har varit i kontakt med en hund med misstänkt kennelhosta bör du hålla den isolerad från andra hundar i 10 dagar efter det misstänkta infektionstillfället, innan du kan känna att faran är över. Denna rekommendation är baserad på de olika infektionsämnenas inkubationstid.

Ovaccinerade valpar är extra känsliga för infektioner. De bör helst inte träffa hundar som har stor risk för att bli smittade av kennelhosta på tävlingar, utställningar mm.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Du kan läsa mer om infektionssjukdomar hos hund.

Kattunge och valp i övre delen av bilden. I nedre delen en vaccinspruta, kanske med vaccin mot kennelhosta.
Skydda din hund mot kennelhosta genom vaccination.

Vaccination mot kennelhosta

Alla hundar i Sverige bör vaccineras med basvaccinet DHPPi mot valpsjuka, HCC, parvovirus och parainfluensa typ 2. DHPPi skyddar, som nämnts ovan, även mot CAV-2.

Ytterligare vaccin mot kennelhosta är ett vaccin som antingen innehåller vaccin enbart mot hundens parainfluensavirus (Pi) eller ett kombinationsvaccin mot parainfluensa och Bordetella bronchiseptica (KC). Dessa vacciner ger inte skydd mot kennelhosta lika länge som DHPPi-vaccinet ger mot valpsjuka, HCC och parvovirus, vilket är anledningen till att hunden bör vaccineras varje år. Man ska också vara medveten om att vaccination mot kennelhosta inte ger 100 %-igt skydd mot sjukdomen. Det kan också vara fler smittämnen involverade än de vi känner till.

Många hundpensionat och -dagis har som krav att hunden är vaccinerad även mot kennelhosta årligen. Om hunden ska träna eller tävla är det också en bra idé att vaccinera mot kennelhosta.

Intranasalt vaccin mot kennelhosta

Vetmobilen har kombinationsvaccinet KC i lager. Hunden får vaccinet intranasalt, det vill säga i ena näsborren. Då slipper din hund att bli stucken med kanyl vid dessa vaccinationstillfällen. Dessutom är det vaccin mot två smittämnen istället för ett, och det intranasala vaccinet ger ett visst skydd lokalt i nosslemhinnan, utöver antikropparna som bildas och cirkulerar i blodet. Hundens nos, och dess lokala skydd, är första försvar mot inkräktande smittor.

Kattsnuva

Katter med hosta, rinnande nos och ögon och nysningar kan ha fått kattsnuva. Det är ett samlingsnamn för infektionssjukdomar i de övre luftvägarna hos katter. Flera olika virus- och bakterieinfektioner ingår i kattsnuvekomplexet.

En rödtabbyfärgad katt med gröna ögon tittar i profil åt höger från fotografen sett. Katten ser frisk ut och är sannolikt fri från kattsnuva.
Katten på bilden har inte med sjukdomsbeskrivningarna att göra. Den är nog vaccinerad mot kattsnuva.

Felint calicivirus en orsak till kattsnuva

Felint calicivirus (FCV) är ett av virusen som kan ge kattsnuva. Detta calicivirus muterar lätt och finns därför i många olika varianter. De olika varianterna har olika förmåga att orsaka sjukdom, så katter kan visa allt från milda obetydliga symtom till att bli allvarligt sjuka.

Smitta utsöndras från kattens ökade nos- och ögonflöde. Viruset är mycket smittsamt och smittar framför allt via direktkontakt med en katt som är sjuk, eller en symtomfri smittbärare. Viruset kan överleva i flera veckor i miljön, så smittöverföring kan ske indirekt också.

Symtom på sjukdom

Inkubationstiden varierar mellan två och tio dagar, det vill säga tiden från att katten blev smittad tills den börjar visa symtom. I typiska fall får katten feber, symtom från de övre luftvägarna och blåsor eller sår i munslemhinnan och på tungan. Vissa får en övergående hälta (limping syndrome) liksom fall av lunginflammation, framför allt hos unga katter.

Olika varianter av caliciviruset ger olika kraftig sjukdom. Det finns utbrott av extremt allvarlig, ofta dödlig, infektion av FCV beskrivna både i USA och Europa. I dessa fall hade katterna bland annat feber, svullnad i huden (ödem), sår i huvudregionen och på benen, samt gulsot. Denna sjukdom verkar drabba vuxna katter värre än unga.

Felint herpersvirus en orsak till kattsnuva

Kattens herpesvirus FHV-1 (Felint herpesvirus typ 1) kallas också för felint rhinotracheitvirus, eftersom symtomen kommer från nosen (rhino-) och luftrören (trachea=luftstrupen). Viruset överlever normalt bara en kort tid utanför värddjuret, så smittöverföring sker framför allt när många ovaccinerade katter lever nära varandra.

Både Felint calicivirus och Felint herpesvirus typ 1 orsakar mer problem när det är många katter som lever tillsammans jämfört med hushåll med bara enstaka katter. Viruset smittar genom närkontakt med sekret från ögon, nos och mun hos smittade katter eller bärare som tillfrisknat.

Majoriteten av de katter som har haft symtom av FHV-1 blir bärare av viruset för resten av livet. Periodvis kan dessa katter börja utsöndra virus på nytt, ofta när de har blivit utsatta för stress. Ibland, men inte alltid, kan katten då börja visa sjukdomssymtom igen.

Symtom på sjukdom

Inkubationstiden är vanligen två till sex dagar. Katten utsöndrar virus i en till tre veckor, vanligtvis.

Katterna kan få feber, nedsatt allmäntillstånd, varierande grad av symtom från de övre luftvägarna och från ögonen. Lunginflammation förekommer också. Vanligen blir kattungar allvarligare sjuka än vuxna katter.

De flesta katterna är sjuka i 10-20 dagar, och tillfrisknar därefter. Vissa katter kan dock få mer eller mindre kroniska problem från de övre luftvägarna.

Förebyggande vaccination mot kattsnuva

Både Felint calicivirus (FCV) och Felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) ingår i det rekommenderade vaccinationsprogrammet för katter i Sverige. Efter grundvaccination som kattunge (två vaccinationer med 4 veckors mellanrum) samt vid ett års ålder. Därefter bör katterna vaccineras årligen om de vistas i miljöer med många katter, som uppfödningar eller på kattpensionat. Man ska dock ha med i beräkningen att inget vaccin mot kattsnuva ger 100 %igt skydd.

Se gällande vaccinationsrekommendation från Statens veterinärmedicinska anstalt. Du kan även läsa mer om kattpest.

En kattunge och en hundvalp i övre delen av bilden. Under det en vaccinationsspruta. Du kan vaccinera din katt mot kattsnuva.
Vaccinera mot kattsnuva för att skydda din katt.

Chlamydia felis

Chlamydia felis (C. felis) är en bakterie som smittar framför allt med direktkontakt med den infekterade kattens ögonsekret. Problem orsakade av C. felis är vanligare i flerkattshushåll jämför med hushåll med enstaka katter.

Symtom på sjukdom

Inkubationstiden varierar mellan tre dagar och upp till två veckor. Katter kan också sprida smitta till andra utan att själv ha symtom.

Katter med infektion av C. felis får som vanligaste symtom röda och kladdiga ögon. Det beror på en inflammation i ögats bindhinna (konjuktiva). De flesta katterna blir inte påverkade i allmäntillståndet i övrigt.

Bordetella bronchiseptica

Bordetella bronchiseptica (B. bronchiseptica) är en bakterie som kan ge sjukdomstecken från luftvägarna hos katt, men även hos andra däggdjur som hund, kanin och gris. Bakterien kan även finnas i luftvägarna hos friska individer. Det finns fall av infektion hos människa. Därmed finns det en risk för att B. bronchiseptica kan överföras mellan djur och människa, även om det förefaller ovanligt. Det kan dock smitta mellan olika djurslag, t ex mellan hund och katt. Bakterien kan överleva i minst 10 dagar i miljön.

Infektion med B. bronchiseptica orsakar vanligen större problem när många katter lever tillsammans än i hushåll med bara enstaka katter. Smitta sker framför allt via direktkontakt med en infekterad katt, även om indirekt smitta kan förekomma. En katt kan verka frisk efter sin infektion men fortfarande utsöndra bakterien i flera månader efter infektionen.

Symtom på sjukdom

Inkubationstiden varierar mellan två och tio dagar. Symtomen varierar i allvarlighetsgrad. Vid mild sjukdom får katten lindrig feber, ökat nos- och ögonflöde, nysningar och hosta. Vid kraftig sjukdom kan katten få lunginflammation med andnöd och dålig syresättning. Kattungar får generellt mer symtom än vuxna katter.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt.
Läs mer om infektionssjukdomar hos katt.

Valpsjuka

I motsats till sitt namn drabbar valpsjuka inte bara valpar. Viruset som orsakar sjukdomen heter också CDV (Canine Distemper Virus). Detta virus finns spritt över hela världen och även i Sverige. Viruset kan smitta även flera andra djurslag utöver hund, inklusive djurparksdjur, vilt, marina däggdjur och farmade pälsdjur. De stora kattdjuren, som lejon, leoparder och tigrar kan bli allvarligt sjuka av CDV. Vanliga tamkatter klarar sig däremot bättre.

Viruset kan överleva i upp till några veckor i miljön, men dör snabbare om det är varmt, torrt och starkt solljus. Hundar behöver inte ha direktkontakt med en sjuk hund för att bli smittas, utan kan få infektionen från miljön. Likaså finns det symtomfria smittbärare, som alltså inte visar någon sjukdom själv, men sprider infektionen vidare. CDV kan även smitta via exempelvis händer, kläder och matskål

En schäferhund tittat lite till vänster om fotografen. Det är viktigt att skydda våra hundar mot valpsjuka genom vaccination.
Hunden på bilden har inget med det beskrivna sjukdomsfallet att göra.

Symtom på sjukdom

Typiska tecken på sjukdom är en allvarlig lunginfektion med hög feber, tung andning och kraftigt påverkat allmäntillstånd. Hunden får ofta rikligt med tjockt och varliknande nos- och ögonflöde. En del hundar kan kräkas och/eller få diarré. Dräktiga tikar aborterar eller föder svaga valpar som dör strax efter födelsen.

Smittade hundar kan få allvarliga hjärnskador som ger kramper eller andra nervskador. Dessa gör förutsättningarna för fortsatt liv dåliga eller till och med omöjliga. Risken är större att unga djur blir allvarligt sjuka jämfört med äldre. Vuxna hundar kan få enbart milda symtom eller inga sjukdomstecken alls, trots att de är infekterade och sprider smittan vidare.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt.
Läs mer om hundens valpsjukevirus.

Kattunge och hundvalps i övre delen av bilden. I nedre delen en vaccinspruta. Det bästa sättet att skydda din hund mot valpsjuka är genom vaccination.
Vaccinera din hund mot valpsjuka.

Vaccinera mot valpsjuka vart tredje år

Grundvaccinera mot valpsjuka vid 7-8 veckor ålder och igen vid 12-13 veckor, samt återigen när hunden är ca 1 år gammal. Därefter räcker det att vaccinera mot valpsjuka (samt parvovirus och HCC) vart tredje år.

Parvovirus hos hund

Det finns parvovirus som smittar flera olika djurslag. Nyligen skrev vi om kattens parvovirus som orsakar kattpest hos katt. Nu är det hundens tur. Parvoviruset hos hund heter även CPV-2 vilket står för Canine parvovirus typ 2.

Smittan finns spridd över hela världen, inklusive i Sverige. Smittade hundar sprider virus med avföringen i ca två veckors tid. Smittspridningen startar redan innan hunden börjar visa symtom på sjukdom, och vissa hundar visar inga symtom alls. Viruset överlever i upp till flera år i skog och mark och kan smitta nya hundar. Vi människor kan också bidra till smittspridning via händer och föremål som kläder, matskålar, filtar mm.

En brun hund med kort släthårig päls tittat mot fotografen med huvudet lite på sned. Hunden är förhoppningsvis vaccinerad mot parvovirus.
Parvorvirus kan drabba hundar i alla åldrar, men sjukdomen blir mest allvarlig för unga hundar och valpar.

Symtom på parvovirusinfektion

Inom några dagar från infektionen kan hunden börja visa symtom på sjukdom. Det är typiskt med hög feber (40–41°C), kräkningar och diarré. Emellertid finns det många andra sjukdomar som kan ge liknande symtom; det behöver inte vara parvovirusinfektion som är orsaken.

Unga hundar blir sjukast

Hundar i alla åldrar kan bli sjuka av parvovirus. Många äldre hundar visar dock inga symtom på infektion. Även om vuxna hundar kan bli allvarligt sjuka är risken för grav sjukdom störst hos unga hundar och valpar.

Tillståndet kan hastigt bli sämre och hunden riskera att dö. Snabb veterinärvård kan dock rädda hunden i de flesta fall. Hundar som överlever infektionen brukar tillfriskna helt, utan bestående men.

Om en tik med riktigt små valpar själv är ovaccinerad, blir valparna mycket känsliga. Hela kullen kan plötsligt dö om de blir smittade med parvovirus. Likaså kan en sådan valp dö oväntat flera månader senare, som en följd av skador på hjärtat (om infektionen skedde vid yngre ålder än 2 månader).

Parvovirus finns länge i miljön

Eftersom parvoviruset överlever länge i miljön kan det vara svårt att helt undvika smitta. Det bästa sättet att skydda ditt djur är genom vaccination. Det är tack vare att så många hundägare vaccinerar sina hundar som vi ganska sällan ser sjukdom orsakad av hundens parvovirus.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt.
Läs mer om hundens parvovirus.

En kattunge och en hundvalp nosar på varandra i övre delen av bilden. I den nedre drar två händer upp vaccin med en spruta och kanyl ur en vaccinflaska. Skydda din hund mot parvovirus genom vaccination.
Skydda din hund mot parvovirus genom vaccination.

Vaccinera mot parvovirus vart tredje år

Valpar grundvaccineras vid 7-8 veckor ålder och igen vid 12-13 veckor, samt återigen när hunden är ca 1 år gammal. Därefter räcker det att vaccinera mot parvovirus (samt valpsjuka och HCC) vart tredje år.

Veterinär i mobilen eller en mobil veterinär

Har du också hört och sett reklamen för veterinär i mobil? Tjänsten där djurägare kan boka ett veterinärbesök via datorn eller videosamtal i mobiltelefonen? Vi blir formligen överösta med information om detta så snart vi gör en sökning med ordet veterinär. Det är din veterinär på nätet, din veterinär online, din veterinär på webben.

Och tjänsten är gratis för dig med som har ett försäkrat djur eller du som är nytecknad kund. Det är ett jättebra sätt att som djurägare få hjälp att besluta om ditt djur behöver träffa en veterinär fysiskt eller inte. Och hur akut det är. En form av sjukvårdsrådgivning, du vet 1177, fast för djur.

Veterinär i mobilen eller mobil veterinär? står det över två bilder. Till vänster en hand som håller en mobiltelefon, till höger en bild på veterinär Agneta Andersson vid Vetmobilen.
Det finns tillfällen där du har god nytta av en veterinär i mobilen. Och andra tillfällen du hellre vill ha en mobil veterinär. Välkommen!

Vad Vetmobilen erbjuder är mer än en veterinär i mobilen, nämligen en mobil veterinär. När du önskar ett hembesök för den nära, personliga veterinärvården är det Vetmobilen du ska kontakta. Oavsett om det gäller vaccination, kastration av hankatt eller besiktning av en kull valpar inför leverans. Du kan också ha ett djur livets slutskede, och vilja ha hjälp att låta det få somna in hemma. Vetmobilen gör avlivningar hemma. Du hittar mer information om våra tjänster genom att följa länkarna för hund, katt och får & getter.

Vilken är din närmaste veterinär? Eftersom vi kommer hem till dig, vi vill påstå att vi är den närmaste veterinären som finns. Och du, det går givetvis bra att använda mobilen för att kontakta oss. 😉

Kattpest

Kattens parvovirus ger upphov till sjukdomen kattpest. Ett annat namn för viruset är Felint panleukopenivirus (FPV) eftersom det ger brist på alla de vita blodkropparna vid sjukdom (pan = alla, leukopeni = brist på vita blodkroppar).

Smittade katter sprider viruset med avföringen. Smittspridningen pågår i lång tid, och det är inte alltid den smittspridande katten har symtom på sjukdom. Viruset överlever mycket länge i miljön, och kan fastna under skosulorna. Därför är inte heller innekatter skyddade från kattpestvirus, utan kan bli smittade via oss människor.

En katt som är gråspräcklig och vid på kinderna och halsen tittar lite snett till höger förbi fotografen. Kattpest kan drabba både inne- och utekatter. Vaccination vart tredje år ger ett bra skydd.
Katten på bilden har inget med den beskrivna sjukdomen att göra.

Symtom på kattpest

Inom 4-5 dagar kan en smittad katt få symtom på sjukdom. Hur allvarligt sjuk katten blir kan variera mycket. Många vuxna katter får inga symtom alls. Andra katter får feber och allmän trötthet, ofta i ca 3 dagars tid, för att sedan tillfriskna.

Unga katter blir sjukast

Det är de unga katterna som blir sjukast och även kan dö av kattpest. Sjukdomsförloppet kan vara hastigt. Vissa katter dör inom några timmar efter symtomdebut. I vissa fall får katten hög feber och tecken på buksmärta. Katten kan vara slö och börja kräkas och få kraftig diarré. Många gånger blir katten uttorkad av diarrén och kräkningarna.

Dräktiga katter kan få missfall vid parvovirusinfektion. Honkatten visar inte alltid symtom. Om kattungarna ändå föds har de ofta olika typer av hjärnskador. Dessa skador märker man tydligt först när kattungarna ska börja gå ordentligt, vid 2-3 veckors ålder.

Virus finns i miljön

Viruset kan finnas överallt i miljön. Parvovirus tål de flesta desinfektionsmedel. Risk för smitta finns på alla platser där det finns ovaccinerade katter. Kattpest poppar upp då och då med allvarligt sjuka djur, framför allt där det finns flera ovaccinerade katter. De katter som är korrekt vaccinerade sprider däremot inte virus via avföringen och de blir under normala förhållanden inte sjuka.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt.
Läs mer om kattens parvovirus.

Kattunge och hundvalp luktar på varandra i den övre halvan av bilden. I nedre delen av bilden är två händer som drar upp vaccin i en spruta. Vaccinera din katt mot kattpest.
Vaccinera kattungar redan som små för att skydda dem mot kattpest.

Vaccinera mot kattpest vart tredje år

Kattungar som grundvaccineras vid ca 8 respektive 12-13 veckors ålder har ett bra skydd. Det är klokt att vaccinera katten igen vid ca 1 års ålder. Därefter räcker vaccination vart 3e år för ett bra skydd mot kattpest. Om man även vill vaccinera mot kattsnuva görs det årligen.

Smittsam leverinflammation hos hund

Ni kanske har sett i nyheterna och på sociala medier att en hund insjuknade i smittsam leverinflammation i Alingsås-trakten i februari. Smittsam leverinflammation eller HCC (latin: Hepatitis Contagiosa Canis) är en allvarlig, och i de flesta fall dödlig, virussjukdom hos hund.

Viruset som orsakar sjukdomen heter CAV-1 som står för Canine adenovirus typ 1, alltså hundens adenovirus typ 1. Detta virus finns spritt över hela världen, så det är ingen ny smitta som har dykt upp i Sverige. Viruset kan finnas i miljön varhelst det finns hundar, och smittan kan överleva länge i miljön.

Bild på en hund, troligen en golden retriever, som spanar förbi till vänster om fotografen. Hunden på bilden har inte med artikeln om smittsam leverinflammation att göra.
Hunden på bilden har ingenting med sjukdomsfallet i texten att göra.

Ovanlig form av hepatit

Det finns effektiva vacciner som skyddar mot smittsam leverinflammation. Detta vaccin ingår i standardvaccinationsprogrammet för alla hundar. Valpen får grundvaccination som valp (ofta 8 veckor och 12-13 veckor) och en ny vaccination när hunden är ca 1 år gammal. Därefter räcker det att vaccinera vart tredje år, för fullgott skydd mot HCC.

Det är tack vare att så många hundägare vaccinerar sina hundar vart tredje år som vi sällan ser sjukdomen bryta ut. Fallet i Alingsås var ganska ovanligt, och det är anmält till jordbruksverket enligt Lagen om anmälningspliktiga sjukdomar. Enligt jordbruksverkets statistik är det bara 8 anmälda fall mellan åren 2012 och 2018 (0-3 fall/år).

Man misstänker dock en viss underrapportering, framför allt hos unga valpar och eftersom sjukdomen har ett snabbt förlopp. Obduktion är ofta nödvändig för att ställa diagnosen, och det är nog inte alltid som drabbad valp blir obducerad.

Hastigt förlopp med leverinflammation

En hund som är smittad av CAV-1 kommer under de första 10–14 dagarna att sprida smitta genom olika kroppsvätskor. Via urinen kan hunden sedan fortsätta att sprida virus under lång tid; man tror att smittspridning kan ske i sex till nio månader, kanske längre. En del hundar visar aldrig själva några symtom på sjukdom, men kan sprida smitta. Det går inte att fastställa i något test att hunden inte sprider smitta via urinen.

CAV-1 orsakar allvarliga skador i framför allt levern, i blodkärlen och njurarna. Sjukdomsförloppet kan vara hastigt. Hunden kan avlida inom några timmar efter första symtom på sjukdom. Unga hundar blir ofta sjukare än äldre, och valpar blir allra värst drabbade. Man kan hitta valpar som har dött plötsligt, utan att man har hunnit se några sjukdomstecken alls.

Vid plötslig död hos valp kanske den första misstanken är någon form av förgiftning, men även svår HCC-sjukdom kan ha ett liknande förlopp.

Diarré, illamående och buksmärta

Vid något långsammare sjukdomsförlopp kan hunden få diarré, illamående och buksmärtor som gör att den inte gärna vill röra sig. Likaså är hög feber och trötthet typiskt för HCC. Hundens slemhinnor i mun och ögon kan vara bleka och/eller anta en gul färg som tecken på leverpåverkan. Det är också vanligt med synliga blödningar och svullnader i huvud, nacke eller på kroppen.

Ofta får hunden en allvarlig ögoninflammation. Ögonbesvären kan komma en tid efter det att hunden har tillfrisknat från andra besvär. Om en dräktig tik blir infekterad kan hon föda döda valpar eller kan de dö strax efter födelsen. Det är inte alltid tiken visar några symtom på sjukdom.

Ett observandum är att infektion med CAV-1 inte alltid leder tills sjukdom. Hos äldre hundar kan symtomen vara så milda att de inte alls uppmärksammas som något smittsamt. Det kan röra sig om tillfällig hosta.

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Läs mer om HCC, smittsam leverininflammation.

En kattunge och en hundvalp nosar på varandra i den övre halvan av bilden. I den nedre delen ett par händer som drar upp vaccin ur en vaccinflaska. Vaccinet skyddar väl mot smittsam leverinflammation.
Vaccinering som valp och vart tredje år från 1-årsåldern skyddar väl mot smittsam leverinflammation hos hund.

Vaccinera mot leverinflammation vart tredje år

Efter det allvarliga fallet av smittsam leverinflammation i februari, där hunden blev så sjuk att man avlivade den, känns det angeläget att se över vaccinationsstatus. Sjukdomen är ovanlig, och vi hör sällan om några sjukdomsfall. Därför kan man som djurägare lätt bli invaggad i falsk trygghet.

Smittämnet finns allmänt spritt i miljön, både i Sverige och utomlands, det är alltså ingen ny smitta som har kommit hit. Viruset finns där det finns hundar, vid hundklubbar, populära promenadstråk, i villaområden, och i skog och mark. CAV-1 kan också överleva länge i miljön.

Kolla upp när din hund fick sitt DHPPi-vaccin senast. Om det var tidigare än i mars 2016 är det hög tid att göra det nu.

Smärta hos katt

Jag läste nyligen en artikel om vilka beteenden katter vanligen visar när de har ont. Det kan vara låggradig smärta och höggradig smärta, och vid smärtsamma tillstånd av många olika slag. Forskare vid Universitetet i Lincoln genomförde studien och man kom fram till 25 tecken som var tillräckligt för att indikera smärta hos katt. Inget enskild tecken/beteende var dock nödvändigt för att indikera smärta.

Fundera en stund på vad det betyder. Diskutera i grupp och återkom sedan. 😉 Många tror att det finns ett specifikt beteende som måste finnas för att säga att katten har ont, men alla katter är olika. Vissa beteenden kan katten dessutom visa utan att det indikerar smärta hos katten. Glasklart, eller hur? Några exempel följer nedan, så det kanske blir enklare att förstå.

Tecken på smärta? står på bilden över en vit och brun katt som tittar sig över axeln mot kameran.
Det är inte säkert att den här katten har ont, men den kan visa något av de tecken som indikerar smärta. Det är alltid viktigt att bedöma helheten i varje enskilt fall.

Uppenbara tecken

Några smärtsamma tecken är uppenbara. Katter med ont i ben och leder kan halta, eller ha svårigheter att hoppa upp på möbler de vanligen hoppar upp i. Andra har en mer generell ovillighet att röra sig eller kan reagera vid beröring.

Mindre uppenbara tecken på smärta

Andra tecken på smärta är långt ifrån uppenbara, och särskilt om de uppträder sporadiskt till en början. Likaså om de kommer smygande och gradvis, kan det vara risk för att djurägaren inte upptäcker dem. Eller att djurägaren ser dem som en ofrånkomlig del av åldrandet och inte tar upp dem till diskussion med sin veterinär. Eller tar upp den för sent, när katten redan har haft ont ett bra tag.

Vissa katter drar sig undan eller gömmer sig för att de inte vill bli berörda. Vissa katter slutar sköta om sin päls ordentligt, för att de har svårt att komma åt, eller att det gör ont i vissa ställningar. Ytterligt andra putsar frenetiskt på ett och samma ställe. Till exempel är det vanligt att katter som har ont putsar bort all päls på magen eller insidan av låren. Det kan vara tecken på problem med urinvägarna, men lika gärna smärta från artros i höftlederna.

Påverkan på humöret kan också vara tecken på smärta, både om katten uppvisar tillfälliga humörsvängningar eller ett mer varaktigt förändrat temperament. Särskilt äldre katter, som tidigare har varit godmodiga till sin natur, kan vid smärta verka grinigare än förut. Tänk då på att det kan vara ett tecken på smärta.

Slutsats

Studien kom fram till att 25 olika tecken/beteenden kan vara en tillräcklig indikation på smärta hos katt, men inte synliga vid alla smärtsamma tillstånd.

Man måste alltid se till helheten i varje enskilt fall. Alla de olika beteenden katten visar, tillsammans med resultat från provtagning och klinisk undersökning, leder sammantaget till en korrekt bedömning av katten smärta.

Och du, om du misstänker att din katt har ont. Sök hjälp av din veterinär.

Vänliga hälsningar,
Agneta Andersson
Veterinär Vetmobilen

Ps.
Hela artikeln finns tillgänglig som en ”open access”-artikel. Den heter: Merola I, Mills DS (2016) Behavioural Signs of Pain in Cats: An Expert Consensus. PLoS ONE 11(2): e0150040. Länk här. Om du är intresserad av smärta hos katt – läs den! 👍🐈

Medlem i förening

En förening är ett fantastiskt påfund. Ett antal medlemmar som träffas regelbundet. De har ett gemensamt intresse, ett gemensamt mål med verksamheten. Därför tycker de om att göra saker tillsammans. Det är lärorikt och utvecklande på så många plan.

Medlemmar i en förening sitter på rad med anteckningsblock och pennor. De verkar lyssna på ett spännande föredrag. Texten Medlemsmöte ligger i förgrunden.
Vill du att Vetmobilen besöker din förening?

Om din förening brukar ha månadsmöten eller medlemsmöten där ni vill få ny kunskap om något ämne kanske ett besök av Vetmobilen vore något för er. Vill du att vi kommer och föreläser? Eller vill ni ha en enkel frågestund till en veterinär? Det kan finnas många olika ämnen som kan vara aktuella att prata om. Allt från enkel första hjälpen-instruktion till vad kan du göra själv som djurägare vid t ex en sårskada. Bara fantasin sätter gränser för vad vi kan ha för tema.

Vilka föreningar är du medlem i? Det kan vara en hundägarförening, en brukshundsklubb, en förening för omhändertagande av förlorade djur. Det behöver inte primärt ha med djur att göra, utan bara att ni har ett intresse av att träffa en veterinär. Ni kanske är en pensionärsförening eller en studiecirkel, men medlemmarna har ett intresse för djur och vill ha chansen att lära sig mera.

Vetmobilen älskar föreningar! Vi försöker att besöka föreningsmöten i den mån det går. Om du är intresserad av att få besök av Vetmobilen i din förening, ta kontakt via telefon , sms eller mejl, eller skriv ett meddelande på Facebook eller Instagram.