Kennelhosta är ett begrepp man använder för sjukdom som påminner om kikhosta hos hund. Det är flera olika smittämnen involverade. Typiska sjukdomstecken är akut hosta och hostattacker. Vissa hundar hostar tills de klöks eller får kväljningar och det kan komma upp vitt slem. Därför kan det vara lätt att tro att hunden har satt i halsen. Ofta har hunden lite feber tidigt i förloppet.
Flera olika smittämnen vid kennelhosta
Det är flera olika virus och bakterier inblandade i kennelhosta. Hundens parainfluensavirus typ 2, hundens respiratoriska coronavirus och bakterien Bordetella bronchiseptica kan var för sig orsaka kennelhosta hos hund.
Likaså har man hittat hundens adenovirus typ 2, hundens herpesvirus typ 1, flera mykoplasma-arter, streptokocker, pasteurella-arter, koliforma bakterier och pseudomonas-bakterier hos hundar som hostar. Då kan de dock vara en sekundärinfektion eller ett bifynd som inte direkt har med sjukdomen att göra.
Hundens parainfluensavirus typ 2
Hundens parainfluensavirus typ 2 (CPiV-2) orsakar vanligen en ganska lindrig inflammation i hundens övre luftvägar. Viruset är mycket smittsamt och kan snabbt orsaka utbrott av kennelhosta. Inkubationstiden är 2-8 dagar, och hunden utsöndrar virus under den första veckan av hosta.
Hundens respiratoriska coronavirus
Hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) infekterar också de övre luftvägarna och ger milda luftvägssymtom som nosflöde, nysningar och hosta. Inkubaktionstiden är 1-5 dagar. Hunden kan smitta i 6-16 dagar efter att den blev infekterad själv.
Bordetella bronchiseptica
Bordetella bronchiseptica är en bakterie som kan finnas även hos friska individer. Den kan dock orsaka symtom på kennelhosta framför allt hos unga hundar. En smittad hund kan utsöndra bakterien från de övre luftvägarna i 3-4 månader efter infektionen. Hundar som genomgår infektion utvecklar antikroppar inom en vecka, men nivåerna av antikroppar minskar ganska snabbt igen.
Hundens adenovirus typ 2
Hundens adenovirus typ 2 (CAV-2) är nära släkt med det virus (CAV-1) som orsakar smittsam leverinflammation (HCC) som vi har skrivit om tidigare. CAV-2 angriper dock huvudsakligen luftvägarna istället. Enbart infektion med CAV-2 ger vanligen inga tydliga kliniska sjukdomssymtom men kan ge förstorade tonsiller och förändringar i lungvävnaden. I 8-9 dagar efter infektionen utsöndrar hunden virus.
Vaccin mot CAV-2 finns i DHPPi-vaccin, vilket ger vaccinationsskydd mot både CAV-1 (HCC) och CAV-2, eftersom de är så nära besläktade.
Hundens herpesvirus typ 1
Hundens herpesvirus typ 1 (CHV-1) angriper också övre luftvägarna hos hund, men orsakar vanligen inte tydliga kliniska symtom. Man anser inte längre att CHV-1 orsakar kennelhosta, men viruset kan ge en dödlig infektion hos nyfödda valpar. Om smittan finns i en uppfödning kan det orsaka stora problem. Du kan läsa mer om hundens herpesvirus på SVA:s hemsida.
Kennelhosta mycket smittsamt
De vanligaste infektionsämnena vid kennelhosta (CPiV-2, CRCoV och
Bordetella bronchiseptica) smittar framför allt vid direktkontakt nos mot nos, eller via hosta/nysning. Vattenskålar, leksaker och föremål hunden tar i munnen kan också sprida smittan vidare.
Hundar som deltar i tävlingar eller är på hunddagis löper en större risk att bli smittade av hundens parainfluensavirus typ 2 än hundar som inte gör det. Däremot verkar risken för att bli smittad av Bordetella bronchiseptica vara lika stor för hundar som är på tävling/hunddagis jämfört med de som inte är det. B. bronchiseptica överlever längre i miljön och en smittad hund sprider smitta under längre tid jämfört med en hund smittad av CPiV-2.
En hund som har haft kennelhosta är inte skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle. Antikropparna som den hunden bildar varar inte livslångt.
Ska hunden stanna hemma?
Om hunden får symtom på kennelhosta som akut hosta och/eller ökat nosflöde och nysningar bör den inte träffa andra hundar. Den bör inte heller vistas i miljöer där många hundar rör sig. Hunden bör stanna hemma från hundklubb, hunddagis eller hundpensionat i två veckor från när hostan började.
Vissa hundar kan hosta längre tid än så. Under förutsättning att hunden mår bra i övrigt och inte har feber finns det inga vetenskapliga skäl till att den ska vara hemma. Om hunden däremot har långvarig hosta och samtidigt feber och nedsatt allmäntillstånd bör den vara fortsatt isolerad från andra hundar.
Om din hund har varit i kontakt med en hund med misstänkt kennelhosta bör du hålla den isolerad från andra hundar i 10 dagar efter det misstänkta infektionstillfället, innan du kan känna att faran är över. Denna rekommendation är baserad på de olika infektionsämnenas inkubationstid.
Ovaccinerade valpar är extra känsliga för infektioner. De bör helst inte träffa hundar som har stor risk för att bli smittade av kennelhosta på tävlingar, utställningar mm.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt. Du kan läsa mer om infektionssjukdomar hos hund.
Vaccination mot kennelhosta
Alla hundar i Sverige bör vaccineras med basvaccinet DHPPi mot valpsjuka, HCC, parvovirus och parainfluensa typ 2. DHPPi skyddar, som nämnts ovan, även mot CAV-2.
Ytterligare vaccin mot kennelhosta är ett vaccin som antingen innehåller vaccin enbart mot hundens parainfluensavirus (Pi) eller ett kombinationsvaccin mot parainfluensa och Bordetella bronchiseptica (KC). Dessa vacciner ger inte skydd mot kennelhosta lika länge som DHPPi-vaccinet ger mot valpsjuka, HCC och parvovirus, vilket är anledningen till att hunden bör vaccineras varje år. Man ska också vara medveten om att vaccination mot kennelhosta inte ger 100 %-igt skydd mot sjukdomen. Det kan också vara fler smittämnen involverade än de vi känner till.
Många hundpensionat och -dagis har som krav att hunden är vaccinerad även mot kennelhosta årligen. Om hunden ska träna eller tävla är det också en bra idé att vaccinera mot kennelhosta.
Intranasalt vaccin mot kennelhosta
Vetmobilen har kombinationsvaccinet KC i lager. Hunden får vaccinet intranasalt, det vill säga i ena näsborren. Då slipper din hund att bli stucken med kanyl vid dessa vaccinationstillfällen. Dessutom är det vaccin mot två smittämnen istället för ett, och det intranasala vaccinet ger ett visst skydd lokalt i nosslemhinnan, utöver antikropparna som bildas och cirkulerar i blodet. Hundens nos, och dess lokala skydd, är första försvar mot inkräktande smittor.
