Det tar ganska lång tid att planera för ett företag. Åtminstone känns det som att jag har levt med Vetmobilen i huvudet ganska länge. Mina funderingar började nog redan för ett år sedan, då jag var föräldraledig med min son.
Nedräkningen har börjat
Nu är det bara drygt 4 veckor kvar tills verksamheten drar igång. Jag är i ett intensivt planeringsläge med alla beslut som måste fattas, alla förberedelser som måste göras. Vi är snart klara med inredningen av min ”Vet Cave” i källaren, men utrustningen har inte riktigt kommit på plats än. Det är framför allt för lager och instrumentvård som jag har gjort i ordning det här rummet. Kontoret har jag med mig i telefon och laptop och senare också i min tjänstebil, Vetmobilen. Och behandlingsrummet blir ju hemma hos dig!
Nu är det bara drygt fyra veckor kvar av planering och förberedelse
Jag ser mycket fram emot att vara på resande fot igen, med härliga patienter och djurägare att träffa. Jag kommer att köra inom ca 6 mils radie från mitt hem i Lycket, norra Älmhults kommun. Det innebär att jag välkomnar kundförfrågningar från hela Kronobergs län och även från Osby kommun.
Ta en titt på min hemsida för att se de tjänster för hund och katt som jag erbjuder. Jag kommer att fylla på med mer innehåll på hemsidan allteftersom, så håll utkik. Välkommen!
Eller som hund och katt. Man brukar ju säga att hundar och katter inte trivs ihop, de förstår inte varandras kroppsspråk och de kan inte komma överens. Det varierar givetvis starkt med individernas personlighet, uppväxtförhållanden och temperament. Vissa säger att om katten fanns i hemmet innan hunden kom dit som valp, brukar katten känna sig tryggare och vara den som bestämmer. Mycket beror nog på om katten säger ifrån till hunden vid första kontakten, eller om katten springer undan om hunden försöker jaga den. Här ska du får höra hur det gick till hos oss.
OBS! Individerna på bilden har inte med berättelsen att göra. ?
Äldre stabil katt, nytillkommen valp
Vi hade en äldre hund sedan tidigare och en vuxen katt som var ungefär 8 år. I vanliga fall var katten ganska bestämd och tog ingen skit från vare sig den fullvuxna hunden eller från familjens två barn, då 5 respektive 3 år. Jag är generellt av den uppfattningen att om en katt får chansen bestämmer den det mesta i ett hus. Man kan till och med säga att katter inte har ägare, eller hussar/mattar, utan katter har ”personal”. Så var fallet med vår katt, Olivia.
Collievalpen Tess som kom till oss var drygt 8 veckor och van vid katter från sitt uppfödarhem. Hon var livlig och glad och nyfiken på allt. Utöver en benägenhet att slicka på besticken i diskmaskinen, något som hon troligen också fått med sig från sitt tidigare hem, var hon också nyfiken på katten.
Den första gången de träffades på nära håll var de båda utomhus i trädgården. Katten satt och blängde i vanlig ordning, när valpen kom skuttande för att undersöka. Antagligen måste Olivia ha blivit skrämd för hon sprang iväg med valpen Tess ivrigt springande i hälarna. Om hon istället hade känt sig tryggare, hade suttit kvar på platsen och spänt ögonen i valpen, eller svept till med en tass, hade sannolikt valpen satts på plats med en gång. Men, eftersom katten sprang vid första kontakten, fortsatte samma mönster. Varje gång valpen fick syn på katten ville hon jaga den. Det spelade ingen roll om det var inomhus eller utomhus. Ju tryggare och mer hemtam valpen blev, desto mer jagade hon katten.
Fick igen för gammal ost
Vår katts vedermödor stannade dock inte vid det. Den äldre hunden, som aldrig skulle ha satt sig upp mot kattens regering tidigare, tog nu tillfället i akt att stötta sin artfrände och började ge katten små tjuvnyp hon också. Inget allvarligt, men hon kunde ändå dras med av valpens entusiasm inför att jaga katten lite grand. Så kan det gå.
